När jag började ettan längtade jag till sexan, för att jag skulle byta skola, lärare och klass. När jag började sexan längtade jag till att sluta nian för att gå på sista natten med gänget för att sedan börja återigen ny skola, byta klass och lärare och dittan och dattan. När jag började första ring kände jag "bara tre år kvar nudå", och var helt överlycklig inombords för jag skulle ju faktis ta studenten !! Min bästa vän gick ut de året och jag grät och var så jävla avundsjuk, haha för jag ville ju för fan ta studenten, började tvåan och tänkte "håll ut, bara två år kvar sen är det du som står där med mössan på huvudet och skriker dig hes", året i tvåan kändes som om de aldrig skulle ta slut...vi började dock tagga redan på 365 dagars, skrek och sjöng och hade det allmänt jävla bra och jag insåg att de var mitt sista riktiga sommarlov, när vi började trean ville jag att de skulle ta slut direkt för jag var så trött på skolan

Studentmössan beställdes och jag var för jävla happppppy, 250 dagars kom och jag skrek och dansade och bankade mina händer blå för det var så "lite" dagar kvar, vi bokade en resa som skulle vara ett firande innan studenten och vilket jävla gött firande det var !!! Om jag någonsin kommer uppleva något så jävla underbart igen, sedan började dagen med stort D närma sig, min STUDENTDAG jag var inte pirrig för jag kunde inte fatta det, jag kunde för fan inte förstå det. Men känslan, alltså den fanns dock ingen röst... sedan stod jag där med mössan på och leende från öra till öra, jag sprang ut och skrek med de lilla rösten jag hade kvar. Kortegen var, åh den var sjuk.... ett fucking minne för livet är hela denna dag. Idag känner jag både lycka men även sån sorg, för jag lämnat min klass mitt underbara HR saknaden är helt sick redan men imorgon är det balen och jag ser några en sista gång på vem vet hur länge....