UNDERBARA,ÄLSKADE KROATIEN

Det är bestämt, jag var inte säker innan även om det pratades om det men nu närmar det sig och det är 100% säkert att jag stannar, sommarjobbet är kirrat i sex veckor inget drömjobb, (två sista veckorna är föräldrarna hemma :D) men pengar som pengar,right? Jag vet inte riktigt om jag smält det ännu, tror verkligen inte jag har gjort det ännu. Jag ska vara själv hemma i fyra veckor,inte en helg utan fyra långa veckor dag in och dag ut, utan min familj och utan min mamma,hallo min MAMMA?! Jag har gråtit,varit ledsen och haft allmänt blandade känslor över detta och det är tungt för mig,och jag kommer att gråta när de åker iväg på fredag, för lixom tänk om bara...

Jag kommer sakna de, kommer sakna min mamma och hennes rop och skrik och tjat om att jag aldrig hjälper till med något (ändå är de jag som städar huset varje helg). Det är just nu känslan slår mig, nu veckan innan att jag inte kommer stå där och ha beslutsångest vilka skor jag ska ha med mig, vilka linnen,shorts, klänningar osv osv. , kommer sakna den där sömnlösa natten dagen innan ,jag kommer inte åka in till stan för att köpa de sista inför den långa resan, den 24h långa resan. Det var trots allt ett år sedan jag kände av allt det där, den där glada känslan den underbara jävla känslan, kan inte fatta att jag inte kommer ha små barn springades mot mig när man kommer fram, liten jobbig 6årig kusin som är hack i häl på en och som vill testa alla klackskor man tagit med sig,bli sminkad,fixad i håret. Kan inte fatta att jag inte ser min lilla kopia iår, hon som gör min semester.

Kommer sakna känslan jag har i magen när jag är där nere bland mitt folk, sakna havet och ljudet av vågorna, kvällen då man fixar sig för att dra ut på stan och gå längs gatorna och känna alla möjliga sorters parfym, hör alla olika språk man kan höra, avsluta kvällen på ett café med en iskall cola.Men mest av allt kommer jag sakna den långa bilresan ner, genom de 5 olika gränserna.. Jag har inte fattat det säger det ännu en gång, jag vill inte fatta det.Kan inte förstå att jag har chansen att åka ner, till de landet jag alltid har trånat efter men att det inte händer. Jag vill dra ut på denna vecka så mycke som det går men dagarna närmar sig och jag ska försöka njuta av minsta lilla tid med mina föräldrar, men jag ska ha en underbar sommar den ska bli perfekt även om de mycket jobb, de ska bli en hel del roadtrips och sena kvällar fyra veckor går snabbt, speciellt när dagarna är fullbokade och helgerna för de mesta planerade.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0