Jag har under mina 19år haft så många vänner att jag inte ens kan räkna upp de på fingrarna. Men med tiden växer man, mognar till och verkligen börjar inse vem man kan lita på och vem man inte kan. Jag har fortfarande flera vänner som står mig nära, men ibland är det en gräns vem man verkligen kan kalla för sin bästa vän. Jag har två. Två vänner som jag har insett, att de står vid min sida oavsatt vad. De har varit med mig genom de tuffa tiderna, genom de lyckliga, genom de jobbiga och ojobbiga. Och jag är glad att jag har de två vid min sida.


Vanessa, skulle kunna skriva ut rader och ränder om våran vänskap. Om tårar vi fällt ihop, och tårar vi torkat åt varandra. Skriva en bok av våra skrattanfall, våra stunder och tider med varandra. Jag vet vart jag har dig. Jag ska inte mala på, det räcker med ett jag älskar dig, det förklarar allt för dig.

(gammal bild på mig och vanessa,15 bast?)



Helen, även vi har haft våra tider och stunder med varandra. Underbara som ounderbara. Jag vet att du evigt finns där vid min sida, och jag älskar hur du får mig att skratta när jag mår som sämst. Få människor är som du, keep it this way och du kommer stå på toppen över allt och alla. Loveyou my friend.


(gammal bild på mig och helen)