hur ofta tänker ni på eran framtid? jag tänker en hel del på den faktis, ibland frågar jag mig själv om jag ens kommer leva till min student? jag menar jag är så angelägen att ta den, pratar om det hela tiden och har ni hört att man kan göra öga om man längtar efter något för mycket? att det du längtar inte inträffar..well jag har, och jag ska nog sluta längta för om det är någon jävla dag jag vill uppleva är det min jävla studentdag, vill uppleva de där pirret, snack om cortegevagn (stavning?), vill uppleva min-vita-studentklänning moment,och köpa skor som matchar till den där vita-studentklänningen, jag vill skicka inbjudningar till min mottagning, och jag vill skicka tackkort till alla som varit med på min dag, 2011 är det min tur och jag så längtar..

jag har funderat att fortsätta plugga,eller funderat? jag har bestämt mig,jag ska fortsätta plugga jag ska söka till grythyttan och jag ska söka i göteborg också,vart jag kommer in och om jag kommer in lär vi ju se senare,det är en av mina framtidsplaner samt att flytta till en av dessa städer skaffa mig en liten etta som jag själv ska inreda (med pappas pengar), en annan är att åka till norge,ja..jag vill jobba där.

men, de sista där att flytta är ett stort MEN. okej att vara utan min mamma en månad (det är för mkt), men tänk flera år och endast se henne helger,det skulle jag få kämpa med att klara av.tänk att komma hem helt utmattad efter skolan och där sitter inte min mamma på soffan och väntar på mig, det luktar inte mat, det luktar inte min mammas mat..det sitter ingen där på soffan som jag kan gå fram till och pussa på och säga ; du är min lilla söta mamma. nej, jag har bestämt mig att avsky denna tanke. hon är min mamma och hon kommer älska att jag ska plugga vidare, att jag iaf vill plugga vidare. men erkänn,det är ändå en tanke eller hur?