Ibland är det behövligt att skriva ut sig, ibland inte. Idag har jag en dag då jag känner att jag behöver det mer än någonsin. Just nu har jag tusen tankar kring allt.

Jag ska om en vecka iväg från min familj, och vara borta i sju långa veckor. Det är inte förrens nu det slagit mig att "shit, sju veckor är en lång tid ivana"...jag har ju bara klarat mig i fyra veckor utan de. Jag har inte varit utan mina närmsta vänner i sju veckor, aldrig. Och nu ska jag bara iväg.. Visst det känns så jävla jobbigt, men å andra sidan valde jag det själv. För i framtiden är det absolut inte min familj som ska tjäna pengar åt mig och försörja mig och ta hand om min ekonomi, utan det är jag. Helt själv.

Jag måste lära mig att stå på egna ben,vilket jag just nu är ganska kass på jag jobbar extra men ber alltid mamma om pengar eller pappa även om jag vet att med det jag tjänar kan jag klara mig bara om jag vill och utan att behöva leva som en fattig student.
Men det är inte bara APU som tynger mig,det är så mycket annat också. Och jag har varit lycklig, jag har varit ledsen. Och jag vet, vill jag så kan jag. Måste bara ge det tid. Jag måste tänka på mig själv, helt ..mina dagar ska inte kretsa runt en enda sak - dig. Jag behöver inte det här, de där hot-n-cold. Jag är inte 15 år längre, jag är inpå mitt 20e år och jag behöver något riktigt. Allt jag har att säga är Jag kan, om jag vill.