Vem lämnade vem? Jag är inte över dig än.

Jag vet inte hur jag ska känna,eller vara efter så lång tid utan dig.
Jag vet inte om jag ska skratta eller om jag ska gråta.
Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen.
Jag vet inte om jag borde känna något för dig,om det borde vara kärlek
eller ren hat.

Jag vet inte hur jag fortfarande kan känna något över huvudtaget,det har gått
månader sen jag såg dig sist, sen jag pratade med dig sist. Jag vet inte om jag
var lycklig den sista gången eller om jag bara kände ren ångest för att ha utsatt
mig för samma känslor,ångest och sorg ännu en gång. Ibland önskar jag att du inte
fanns, och att jag inte var så dum som jag varit att jag kunde tänka klart och inte låta
dig styra mig, att inte vara så hopplöst svag vid din närhet att jag nästan faller ihop.

Ibland vill jag bara vara dig nära, röra vid dig,känna på dig eller slå på dig för att se
om du känner mina beröringar, om du får ont av mina slag för att intala mig att du är
verklig. Jag vill be dig repetera ord,meningar,ramsor och visor du en gång sagt till mig
ramsor,visor,ord,meningar som var fyllda av kärlek bara för att få känna värmen ännu en gång.

Jag vill leta igenom min inkorg, min telefonlista, mina uppringda samtal
mina mottagna samtal mina missade samtal och se ditt nummer, ditt namn.
Jag vill se om allt de där verkligen fick mig att le, om det fick mig att vara lycklig.
Jag vill höra dig igen, jag vill höra din röst, dina tröstande ord, din stämma.

Jag kan inte förstå att en människa fortfarande känner av något starkt mot någon när
det enda som finns kvar är sorg. Hur kan man sakna någon, och fortfarande vilja
vara i  någons närhet när den gjort så mycket ont mot dig. Är de här man kallar kärlek?

Men snälla, jag vill vara din igen, vill du vara min?